Britt Lööv är inte bara organisationsutvecklare på Sting Bioeconomy. Hon är också en viktig grundpelare i affärshuben och bidrar till att den växer sig starkare för varje dag. I denna intervju pratar vi om hästar, åren i Kongo Kinshasa och vad som händer när man är orädd.
– Inget som jag gör eller har gjort i mitt liv är planerat, säger deltidspensionären Britt med ett skratt när vi träffas på ett fik. I go with the flow. Jag tänker inte så mycket utan jag tackar ja när jag får spännande erbjudanden och så utvärderar jag i efterhand. Det blir roligare så.
Och kanske är det förklaringen till varför hennes cv är lika brett som det är imponerande.
Lång internationell karriär
Britt Lööv har varit med från starten av Sting Bioeconomy, där hon idag jobbar med bland annat bolagsutveckling, internationalisering och finansieringsfrågor. Under åren har hon samlat på sig mycket erfarenhet av att utveckla startups och har en lång internationell karriär bakom sig.
Men hur hamnade hon här?
Som ung studerade Britt till chefssekreterare med internationell inriktning med fokus på språken franska och engelska, följt av en akademisk utbildning inom HR. Efter studierna gick flyttlasset till Linköping och ett jobb på Saabs flygdivision. Fast ungdomsdrömmen var att jobba på utrikesdepartementet och att komma ut i världen. Två år i Linköping fick räcka när en anställning på UD i Stockholm var ett faktum, vilket ledde till fyra år på svenska ambassaden i Zaire, nuvarande Kongo Kinshasa.
– Jag var den enda som kunde tänka mig att åka till Zaire just då. Det var ju inte det enklaste landet att leva i precis. Men jag ville ut i världen och tänkte; hur svårt kan det vara? Jag skulle aldrig drömma om att hoppa bungyjump men jag är orädd om jag gör något som jag känner för, säger Britt.
Datoriserade utrikesdepartementet
När hon kom hem från Zaire hade utrikesdepartementet infört datorer på kontoret. Britt kunde ingenting om datorer och menar att hon fick panik.
– Så jag fick helt enkelt lära mig allt så snabbt jag kunde.
Den snabba anpassningen ledde till att hon sedan var med och datoriserade utrikesdepartementets ambassader i främst fransktalande länder i Europa och Afrika samt i Nordamerika.
– Samtliga jobb jag har haft har landat i att jag fått göra något som jag inte varit anställd för. Jag får alltid frågan om jag kan tänka mig att prova någonting annat också. Det beror nog på att jag är drivande som person och vågar testa nya saker.
Elva år på Ericsson
Men efter en lång utlandstjänst längtade Britt hem till Värmland igen och sökte jobb i Karlstad. I hemtrakten träffade hon sin nuvarande man och fick jobb som teknikinformatör på Ericsson.
Trots många år på utrikesdepartementet menar Britt att de elva åren på Ericsson var den viktigaste utbildningen hon fått. Anledningen är att hon, föga förvånande, snabbt blev headhuntad till att medverka i utvecklingen av en ny verksamhet på företaget – ett telecomcenter för intelligenta tjänster. Här fick hon också möjligheten att fortsätta jobba internationellt.
Rastlösheten och drivet gör att Britt sällan stannar på ett jobb längre än tre år, men på Ericsson var det annorlunda.
– Där utvecklades jag hela tiden och flyttade runt. I slutet var det dessutom omorganisation varje år och jag var nog den enda som jublade inombords, säger hon med ett skratt.
Det var också på Ericsson hon träffade Victor Isaksen, vd för Sting Bioeconomy, för första gången. En person som ska komma att bli en viktig arbetspartner i olika jobbkonstellationer sedan dess.
Stort hästintresse
Man kan ju tro att Britt också passar på att ta det lugnt och njuta av det goda och lugna pensionärslivet vid sidan av den snabba innovationsmiljön. Men icke. För all Britts vakna tid förutom jobbet går åt till hästar – ett intresse hon hållit vid liv sedan barnsben. Den ena av hennes två hästar tränas till att tävla i sportkörning – en sport Britt har tävlat i sedan 2013 och fortfarande utövar. Såklart.
Vi avslutar kaffet och konstaterar att vi är glada att Britts breda yrkesliv lett henne fram till Sting Bioeconomy så att vi och alla startup-företag kan få ta del av hennes kompetens.
…Och att en fika var alldeles för kort för att lyckas sammanfatta ett yrkesliv (och privatliv) om någon som vågat satsa på det som låter kul.
